2009 fick jag se en annons i Söderhamns Nytt, att en tjej som hette Diana skulle öppna kurser i Pole dance i Ljusne. Jag som alltid har tyckt det varit häftig med Pole dance, men aldrig vetat hur man skulle komma i kontakt med det blev ju såklart överlycklig. Jag ringde min kompis Elin och berättade om det hela. Vi fick reda på att det skulle vara en invigning så vi åkte dit för att kolla. Det vi inte visste var att den började mycket senare och att man skulle vara föranmäld om man skulle gå. Snäll som Diana var sa hon att det inte var några problem, det var ju självklart att vi skulle få komma. Vi åkte hem och väntade några timmar innan vi kunde åka ner på invigningen. När allt var slut var både jag och Elin helt sålda, vi bokade upp oss på nivå 1 direkt.
Första lektionen var jag, som många andra väldigt nervös. Jag visste egentligen inte vad jag skulle vänta mig. Det var spännande och när lektionen var slut längtade jag redan tills nästa. Jag blev helt förälskad i Pole dance och jag träffade så många olika människor som jag inte hade träffat annars. En dag fick jag ett telefon samtal av Diana där hon frågade om jag ville bli lärling. WOW, tänkte jag. Jag blev jätteglad och tackade ja, sen kom min klump i magen. Hur ska jag kunna lära ut lika bra som Diana gör? Många tankar kom, men jag var överlycklig att hon hade frågat just mig ! Efter den dagen började mitt Dinali äventyr.
Det var jag och tre tjejer till som blev lärlingar samtidigt. Vi träffades några gånger i veckan och hade lärlingsträningar. Det var ett härlig gäng, vi hade så roligt tillsammans. Det var mycket skratt, svordommar och kanske någon tår också. Vi fick inte bara lära oss att göra tricken rätt, vi fick träna på att lära ut, som faktiskt var mycket svårare än jag trodde. Vi fick träna på uppvärmningen, vid hade röstvård och massa annat. Efter varje träff så kunde jag känna att jag växt som person. Jag tog mig igenom saker som jag inte trodde att jag kunde. Även fast mitt äventyr tog slut tidigare än dom andras, eftersom jag hunnit fått två barn under den tiden, så var det en fantastisk tid. Som jag skrev, det var mycket skratt och vi hade väldigt roligt. vi blev som en liten familj.
För en tid sen så stängdes studion här i Söderhamn och Diana kommer inte längre fortsätta med Dinali center. Igår samlades vi 10 tjejer som jobbat/ varit lärling på Dianli för att hylla Diana och hennes fantastiska jobb som hon gjort under dom här åren. Det blev mycket skratt och en del tårar. Det var fantastiskt roligt att få träffa alla och det var full fart. Jag och Leonel drog oss hemåt när det började hetta till runt stången.
Jag vill tacka alla för en fantastiskt rolig kväll och ett ännu större TACK till Diana som öppnade Dianli center som gav mig chansen att växa som person, jag fick lära mig saker som jag aldrig trodde jag kunde. Jag fick skaka hur mycket jag ville på rumpan och framförallt vara TJUUUUSIG! Jag är glad att jag fick chansen att lära känna dig och dom andra. Tack igen
